ciSsan

När begäret är på den nivån att man köper två 100 g chokladkakor istället för en, för att kunna möla en på vägen hem och sedan äta den andra när man kommit hem, som om den första aldrig funnits. Och som om en HEL chokladkaka inte är en big deal. Jämfört med 2. Då är man inne i dimman. Hej sockerfylla! Now rock my world..

I would dooo aaaanything for love, but I won't do THAT.......and that...and that....and that.

...

And that.

Jag gillar det här tänket. Syns kanske inte så bra men någon har alltså hittat ett stycke tyg, som tillhör någon annan. Och istället för att, som man då snällt brukar göra - hänga upp det på synbart ställe för en lätt och smidig återfinning av tapparen, har hittaren alltså klättrat upp tre meter på en lyktstolpe och kedjat fast trasan med stora handfängsel från förr.



Nä. Okej. Det där med handfängsel hittade jag ju på. Att jag aldrig kan nöja mig med det lilla. Det var ju roligt ändå!

Det var mörkt. Det var motorväg. Det var i bil. Plötsligt syntes något stort komma smygande över framrutan. Tänk Independence day. Alla tittade upp mot himlen. Kvinnorna skrek och männen laddade bössorna. Snabbt som attan sköljde det stora, mörka över staden och det blev svart.....................och där ångrade man lite att man inte borstat bort det där snötäcket från taket ändå. Så jobbigt är det inte. Men så jädrans störigt moment i hela den här köra-bil-på-vintern-grejen.

De mest intressanta iaktagelserna gör man på skogspromenaden. Det vimlar av folk överallt och långt där inne bland träden tycks folk känna sig hemma. Ibland väldigt hemma. Man misstar sig om man går runt och tror att folk är där för att motionera. Ja, det finns väl människor som är där i det syftet också, men långt ifrån alla. Eller så har de upptäckt en kombination av högsta klass. Motionera OCH vara sig själva fullt ut bland kottar och bär.

Igår sågs en påpälsad kvinna irra omkring med rödsprängda ögon och rufsigt hår. Med dimmig, ofokuserad blick gick hon bara rakt fram hela tiden. Det tycktes inte spela någon roll vad som kom i vägen, eller om det ens fanns en väg, hon bara fortsatte som om någon annan styrde henne med fjärrkontroll. Över sten och mull. Hundar och små barn.
Rop, vinkningar, ingenting stoppade henne. Möjlgtvis hade en sten i pannan fått omkull henne men det är tveksamt om hon hade gett upp för det. Reaktionsförmågan hade hon nog glömt hemma. Eller hela hon såg egentligen ut att vara kvar hemma. Inte lätt att bete sig i skogen då.


Idag kämpade en dam med sina tvångstankar, långt där inne i den djupa urskogen. Hon skulle bestämt gå på en sida av stigen. Den sidan där mötande går. Jobbigt val där. Man kunde se hur hon grimaserade och kämpade när hon var tvungen att flytta på sig för att inte gå på folk. Det förstörde hela grejen tror jag. Hon fick liksom börja om från början hela tiden och när hon äntligen såg ut att vara nöjd, kom det någon ny i vägen. Även korsningar verkade svåra. Hon såg förtvivlad ut och kunde inte riktigt bestämma vilket håll hon skulle välja. Testade ett steg åt varje håll med det kändes inte bra och tillslut fick hon väl bara ta något. Mot sin vilja med jättestängda ögon gjorde hon det bara. Rakt ut sträckte hon benet, valde håll och puh, så kunde hon fortsätta igen. Tidigare projekt var åter igång.


Nu vore det ju rätt kul om jag sa att en av de här personerna var jag. Utan att avslöja vem. Haha.

Efter besök i staden Pisa kan man inte förvänta sig annat än ett lite snedare liv.



Mitt lutar så kraftigt att det faller. Och faller. Men det landar aldrig. Som ett evigt fallskärmshopp. Livsfarligt men underbart!

Jag har haft perfekt. Det intresserar mig inte längre.

Oh, så kreativt.



Man blir så lycklig när man ser sådant här.

Helt från ingenstans kommer gammelgamla Morrongänget med Ingmar, Peter och Linda tillbaka till Mix Megapol. De
lämnade ju för ett par år sedan för ett annat program och frekvens. Tommyshow från eftermiddagen tog över morgonen och de ROCKAR fete! Nu tvingas de alltså tillbaka till eftermiddagen och då blir det ju katastrof eftersom de tok-krockar med Christer i p3. Hur i helvete ska det här lösas?? Vad hände där?

En bar i göteborg..eller bar och bar..ett hak i Göteborg blev rånat förra veckan. Två gånger. På samma kväll. TVÅ gånger?! Där kan man undra vad som hände. Glömde de något? Vad säger man andra gången de kommer med massa strumpbyxor över fejjorna och de liksom redan har alla pengar? "Ehm..tar'u kort??" ..?

Mikrofonkåt med September går som smör i solsken på alla krogar och radioapparater. Och just som hon är på toppen och alla skakar rumpa vid blotta tanken på truddelutten, så gör hon en version på engelska? Hela låten är ett enda stort antiklimax. Vaaaad.....hände där??

Charley Sheen.......?!?

När man efter ett helt liv av sötälskande plötsligt inser att man inte längre gillar den ljusa chokladen i Polly-påsen. Utan den fd så fruktade mörka. Då undrar man...vad fan hände där???

En gång lutade min vän sig fram mot mig och bekände någonting. Hennes blick var bestämd och rösten lite låg. Det var mitt i ett samtal. Hon sa "..och ibland betalar jag till och med in räkningarna den 24:e, bara för att vara på den riktigt säkra sidan."
Sådant erkännande. Så naket. Bara rakt ut i luften liksom. Jag tyckte det var fantastiskt och tog emot det som om det vore en skål av porslin. Varsamt sparade jag den för att ta fram vid varje månadsslut och beskåda med värme. Och massa kärlek.

Råkar man vinna något samtidigt som en vän förlorar kan man tänka på..handboll. Entusiasmen och hela humöret neutraliseras genast och vännen slipper lida genom åsynen av eventuell segerdans med mera.

Är man i fas att bli far och ungen, när den äntligen behagar att titta ut, är av okänd hudfärg - ja, då kan man tänka på handboll. Lite som gröt i hjärnan. Tuggar och tuggar men kommer egentligen ingen vart och det kan ju vara skönt att stimulera utan resultat en stund, med tanke på omständigheterna.

Vill man absolut inte gå på en andra dejt med herr freakin'-gorgeous-av-karibisk-härkomst-just-uppstigen-ur-havet-med-surfbrädan-under-arm-undrandes-om-du-skulle-kunna-tänka-dig-ett-kvällsdopp-i-solnedgången av någon anledning - säg att du ska titta på handboll.

Och är du som jag, lite känslig när det kommer till vårdslöshet med slem och andedräkter av främmande medmänniskor, så kan du blunda och koncentrera dig på - ja just det - handboll, när de står alldeles för tätt vid din sida.

"Att skaffa barn är som att tatuera sig i ansiktet. Man måste vara tok-säker på att det är det man vill."

När du ska tvättfajtas med dina grannar - det vill säga slänga ut deras blöta kläder ur maskinerna på golvet - efter att du insett att de jävlarna tagit din tid, och sedan springa din väg snabbt som fan för att slippa ta det face to face (oskriven lag grannar emellan), då ska du INTE glömma det alldeles nyligen uthämtade paketet från posten adresserat till dig, på bänken i tvättstugan.

Jag repeterar: INTE glömma...

Note to self: var inte ironisk i samtal med chefen.

Det säger ju sig självt, det kan inte sluta bra.