Det händer väl alla?!

Det är jobbigt att oroa sig över sig själv. Därför gör man ju inte det. Inte ens när man stannar upp i vardagsgeggan och tänker "Är bokstaven H den där med två pinnar och en bro i mitten?".
Speciellt inte då, skulle jag vilja säga. Då är allt som det ska, tror jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0