Shopping suddenly sucks

Jag går i affärer. Bland kläder, bland inredningsprylar, bland skönhetsprodukter. Och allt jag kan tänka är:

"Alltför många människor spenderar pengar de inte har,
på saker de inte vill ha,
för att imponera på folk de inte gillar."


Och sedan går jag hem.

Den här åldern har så många överraskningar med sig.

Elvis 75 år

I år är jag DIN Elvsan! Du - 75, jag - 25. Perfekt. Helt i min smak.
Jag bor på nr 15. Bara att stiga på (hiss finns). Glöm löständerna.
Ps. Jag har skohorn. Ds.

Ånej, inte Dexter liksom!

Michael C Hall som spelar Dexter har cancer. Fan va skitigt. Kommer det bli helt svårt att titta på serien nu då?

Fast det kan ju inte vara jobbigare än vetskapen om att han i verkligheten är gift med sin syster. Ja, alltså Dexters syster.

härlig läsning

Kolla in detta inlägget av Alex Schulman. Finfin läsning. Sådant här älskar jag.
Utdrag:
"Jag är ganska säker på att mirakel sker. Sådana här oförklarliga saker händer överallt, hela tiden. Och dem som blir vittne till dem har alla samma problem att passa in händelserna i sina rationella världar. Det går inte, så de låter oftast bli. De håller tyst. Det finns säkert tusentals oberättade mirakel där ute. Händelser som är så oförklarliga att man avfärdar dem som hjärnspöke och begraver i minnesarkiven. Tänk om de skulle berättas!"

Vuxen - på riktigt

Ja, då var steget taget. Sista avgörande steget. Nu är jag så djupt inne i vuxenträsket att jag aldrig kommer ut igen. Youthens dörr är för evigt stängd. Och låst. Och igen-spikad. Och övermålad. Och klottrad på.

Too much

Nu är det för många. Under de  första 3 åren av mitt bloggande läste jag aldrig en enda blogg. Nu såhär 5 år efter min egen start har jag plötsligt skaffat mig ett beroende efter andras inlägg och hittar ofta mig själv ensam, utsvulten, med nedbitna naglar någonstans i hemmet, då jag alltså valt (?) bloggarna över näring och socialt umgänge.


Min plan är varje lördag att gå upp hyfsat tidigt käka lite frukost, promenera i morgonsolen och sedan kanske läsa en bok i väntan på dagens äventyr.
Men min verklighet varje lördag blir alltså totala motsatsen. Kan bara dra en slutsats av detta. Jag är beroende.
Fullkomligt styrd av något inre behov som säger sig vara tvungen att läsa alla favoritbloggar innan jag gör något annat. Inte så farligt tänker du. För du vet inte hur många favoriter jag har. Törs inte yttra siffran varken i tal eller skrift.
Inte nog med att varje blogg har minst 17 nya inlägg varje dag - de länkar även till andra. Och där tappar jag det. Det blir bara större och större. Ond jävla cirkel. Och jag "vaknar" upp flera timmar senare när mörkret åter lagt sig, utan motion och utan sällskap eller ens mat i kroppen. Ångest.


Nu sätter jag ner foten. Stampar ner den faktiskt. Om jag inte minns helt fel har jag ett liv någonstans. Det tänker jag besöka ett tag.

-17 grader

Göteborg är inte till för sådan här kyla. Det har nog aldrig varit så här kallt, så här länge. Inte på min tid i alla fall.

Här är det inte meningen att..
..kallvattnet ska frysa innan det kommer ut ur kranen (åtminstone inte när man bor i lägenhet).
..samtliga utstående kroppsdelar ska förfrysa så fort man går utanför dörren (näsa, öron, lillfingrar, lilltår).
..man ska behöva klä på sig hela garderoben varje morgon (i normala fall inte ens en vinterjacka).
..all teknik ska kylstrejka (tv, bilar, mobiler, värmepumpar, you.name.it.)

Fast. En sak fungerar faktiskt mirakulöst bra. Kollektivtrafiken(!). Vad har de för hemlighet? De som aldrig kunnat förutspå minsta snöflinga, vilket år efter år alltid resulterar i total kaos.
???

Papperskorg

När jag och min bror var små hade han ett speciellt intresse. Han gjorde såhär (bilden) med munnen och skrek "MAMMA, MAMMAAA, papperskorg!". Då greppade mamma, snabbt som attan, närmsta skräp och stoppade i brors papperskorg gjord av underläpp och sedan betedde de sig helt som vanligt igen. Som om ingenting hänt.
Så himla konstigt.


Röda dagar

Röda dagar är något av det bästa som finns. Halvdagar, innan röda dagar, är nästan ännu bättre. Då har man allt framför sig och då är jag lycklig. Mitt emellan röd dag (sovmorgon imon) och halvdag (6 timmars arbetsdag).
Ville bara säga det.

RSS 2.0