ciSsan

Men jag bestämmer mig för att se det positivt. Den här gången är jag förberedd och kan därför i lugn och ro:

-göra rent toalettholken(behöver verkligen inte den där herr-urin-doften i detta tillstånd).

- sätta upp håret i en tofs(ingen tycks vilja hålla det för mig..?).

- dricka litervis med vatten(i hopp om att det "onda" ska välja annan transportväg och kanske komma ut så i stället?Snälla?).

Passar även på att trycka i mig diverse olika onyttigheter som jag inte brukar äta, för nu vet jag ju att det med säkerhet strax kommer komma upp igen.

Hemma kan man bara öppna skafferiet ett par gånger, så har man fått dagsdosen serverad.

OBS! Jag sitter alltså då framför teven. Inte framför Per Moberg in flesh.

Bara så att det inte blir några missförstånd.

No need for detaljer........................

Min mac är sjuk och jag har inget botemedel.

Som om det är sällsynt på något sätt. Skäms alltid över mig själv en stund, efter att jag utbrustit det där.

För min del räcker det att ha sett reklamen av programmet. Intresserar mig inte det minsta faktiskt.

Men det är kul att se hur upprörda folk blir och hur de ändå fortsätter titta på skiten. Trots att de näst intill kreverar på köpet.

Ps. Vem gifter sig frivilligt med någon som heter Anka i efternamn?

Vet inte riktigt hur man lyckas med det men av någon anledning gillar det viruset mig.

Kul. Tar det som en komplimang. Rakt av.

Hur det känns?

Det känns som att en spindel har krupit in i ena örat och gått vilse. Ensam och panikslagen som han är där inne, början han skrika och banka på väggen (balansnerven?) i hopp om att någon ska höra honom och komma till hans räddning. Han är alltså helt oskyldig. Vet inte vad han ställer till med. Vet inte att allt i min värld då börjar snurra, skaka och att ett fruktansvärt illamående sprider sig genom kroppen och tvingar mig att vara väldigt still och inte vrida huvudet åt vänster.

Fast herre gud, datan har ju faktiskt fungerat utan problem i 5 år. Hur mycket begär jag egentligen??

Och örat....tja....man har väl två av en anledning va?!

Jag minns att jag stirrade som jag aldrig stirrat förut och jag blev alldeles varm när han pratade med mig. Och strax där efter hände det som avslutat drömmen båda gångerna. Jag får plötsligt syn på två tigrar utanför fönstret och det första jag tänker är att de är fina. Tills jag märker att fönstret är öppet. Då hoppar tigrarna in och jagar mig!

Sen vaknar jag........

WHAAAT liksom?! Man kunde väl i alla fall ha fått hångla lite med Johnny när han ändå var där??

Det lät nämligen plötsligt PANG från utsidan av taket på bilen när jag åkte hem från jobbet idag. Höll själv faktiskt på att skita på mig (apropå fågeln där..) och när jag stannat hemma och går ut och synar utsidan ser jag en stor brun-vit-grynig massa ligga utsmetad över taket. Som en sprängd jättekokosboll låg den där och såg rätt go ut faktiskt. Tills jag tittade närmre och konstaterade att jag faktiskt inte kunde avgöra om det var choklad eller bajs. (Vadå, hade jag smakat annars eller??)

Hur det än var, kunde jag helt enkelt inte låta bli att skratta åt det. Och sen tänkte jag - äntligen ett klockrent blogginlägg!

Måndagar brukar annars vara ganska idéfattiga och gråa....

Det var fint väder och sådär lagom varmt. Där gick jag genom staden och njöt av solen och folkvimlet.

Och lördag med faktiskt.

Om det går för sig?

Eller måste man komma på en egen sång då?

Finns det någon som inte följer hennes blogg så kan jag bara säga att du missat något.

Speciellt jobbigt kommer det bli för dig som känner mig i "verkligheten", och inte vet vem hon är, nu när jag kommer springa omkring och prata om det mest hela tiden.

Hur konstigt det än är att vara glad för någon man aldrig träffat och inte känner...

(hur vet du det, du känner ju henne inte..?) (men tyst, sånt vet man bara! Som sagt: spiderchick.blogg.se)

Ärligt talat, det sitter så djupt inom mig att jag fortfarande blir lite rädd av bara tanken.

Vem bestämde att de två färgerna inte passar ihop? Det är ju fina färger! Var för sig, men även ihop och varför inte lite gult också?

Det var verkligen totalt förbjudet! Såg man någon med en rosa kjol och en röd tröja började ögonen näst intill blöda och den som inte visste om det, stämplades som spritt språngande galen.

Vilken jobbig grej liksom. Gå runt och tänka på att vissa färger faktiskt skär sig och det måste man ta på allvar. Annars går jorden under? Typ.

Då är man är på jobbet. Synd.

När jag är lastgammal och har sagostund med barnbarnbarnsbarnen...

"Ja, förstår du lilla Edwin, det var ett historiskt ögonblick. Där satt vi så förväntansfulla med mängder av bullar stora som hus, champagne i glasen och fyrverkerier sprudlande, på......

Jag har dansat, kollat film, diskat, rensat garderoben och till sist tejpat upp ögonlocken för att inte somna innan 21.30, som jag alltid gör på fredagar.

Och nu...

...nu känns det lite som att jag sumpat min chans att någonsin kunna somna igen..?

Ni förstår väl själva vilka onödiga stressrelaterade sjudomar alla bloggare drar på sig nu. Tänk om någon dör! (ja så viktig är den)

Kan man få svininfluensan av panikångest?

...SHIT!

Alla mår vi bra av att ge lite ibland. Sjukt enkelt och borde vara helt självklart.

Kunde man, skulle man ju hjälpa alla.

Det gjorde jag när jag var liten. Med min ynka månadspeng i fickan gick jag runt och delade ut till folk som behövde(som min mamma sedan fick tillbaka av andra barns förvirrade mammor) och på faddergalorna på tv var det jag som ringde först.

Men nu på senare år när man har egna utgifter och tvingas hålla hårt i det lilla man får, tvingas man att välja.

Jag kör cancerfonden och postkodlotteriet.