ciSsan

Vi fikade godsaker på myscafé, bara vi två. Pratar livsfrågor och annat smaskigt. Men efter en djup diskussion blir det tyst i en sekund (absolut inte mer), som för att hämta andan eller samla tankarna. Just som jag ska öppna munnen igen, reser hon sig snabbt upp och tar på sig mössan som om hon är på väg att gå. Jag sitter förvånad kvar och undrar vad hon sysslar med. Hennes ansiktsuttryck säger att hon ligger lite före i tiden men har glömt att meddela omvärlden detta.

Det tar ett par sekunder (ganska långa för någon som väntar på förklaring) och tillslut kommer hon tillbaka till nuet och inser bestört vad hon påbörjat. Jag säger med skratt i hela ansiktet att det var det konstigaste jag varit med om på länge. Hon skrattar med. Och ännu en L-klassiker är född.